MansRuin

Står det i min panna att det är okej att behandla mig som skit?





Har jag missat något? Sedan när fick människor trampa på mig och behandla mig på dom mest konstiga sätt. Strunta totalt i mitt existerande och dissa mig totalt och sedan tro att allt ska vara okej.
Jag är besviken, ledsen, arg. Allt samtidigt och i en härlig mix.

Jag klär inte i att vara arg, jag lixom rynkar pappan och biter ihop mina tänder så mina läppar blir till ett litet rakt streck. Det värsta är nog att jag knappt inte har några läppar sedan innan så det ser ännu värre ut en innan. Så pga att jag gör det så ser jag inte snygg ut då heller, så plötsligt får jag dessutom allt jag innan räknade upp en bad everyting day! Ni hörde rätt.. alså inte BARA en bad hair day... utan ALLT.

Vad gör man då för att ta bort sånna här människor i mitt liv? Sluta att tillåta dom behandla mig som skit förståss. Inte ge dom den makten. Helt enkelt säga Nej. Vad smart jag är när jag tänker efter, det är ju bara att säga Nej.
Sååååååå, varför gör jag inte det? Är jag rädd för att bli själv? Klarar jag mig inte utan min plågoande? Behöver jag kicken, få känna drama, vill jag bli arg?
Svaret blir ju alltid nej och jag har en drös med goa vänner som ställer upp för mig vått och torrt.

Fia, Jenny, Ämma, Michis, Jasmina, Mina bröder, Mina föräldrar, Petri, Rogger mm.
Ni vet sånna nära vänner som alltid finns där och man jämt kan ringa och snacka om allt.
Älskar er allihopa!


Vad vill jag med det här blogginlägget?
Prata av mig tror jag. Jag tror inte ni är med alls på vad jag snackar om men det tar vi en annan gång.